• Language

    Use Google Translate to view the web site in another language.

Gå till Studiefrämjandet.se

Mötesplatser

”Det behövs fler mötesplatser”. Känns orden igen? Kanske är det inte så konstigt. På mötesplatser – från caféer till föreningslokaler – knyts band mellan människor. Nya gemenskaper uppstår. Då kan också samhällets ”sociala kapital” växa, menar forskarna. Men vilka mötesplatser behövs och var ska de ligga? (Ur Cirkeln nr 3 2019)

I studieförbund och föreningar lyfts mötesplatser ofta fram som något betydelsefullt. Kanske inte så konstigt. Här är ju själva idén att människor träffas! Folkets hus, bygdegårdar och missionshus kom en gång i tiden till av det enkla skälet att människor skulle ha någonstans att samlas. Överheten såg det ofta som ett hot. I folkrörelsernas samlingslokaler organiserade och bildade sig människor – förutom att umgås och ha kul.

Varken hemma eller jobbet

”En plats där människor möts utanför arbete, skola och hem.” Det är ett sätt att definiera mötesplatser. Ett brett begrepp alltså, som rymmer allt från caféet, gymmet och lekplatsen till föreningslokalen och biblioteket. En del vill vidga begreppet till virtuella mötesplatser. Andra betonar själva innehållet i mötena.

Inom stadsplanering och arkitektur har offentliga mötesplatser diskuterats länge. Ofta har intresset gällt städernas utveckling till attraktiva miljöer, där människor vill leva och bo – eller motsatsen, vad som hotar stadens livsmiljö. Redan på sextiotalet skrev Jane Jacobs klassikern Den amerikanska storstadens liv och förfall, en bok med kapitelrubriker som Parkens funktioner, Behovet av små kvarteroch Att styra och planera stadsdelar.

I Sverige handlar diskussionen numera bland annat om småstädernas ödslighet, framväxten av stora köpcentrum och om den tilltagande segregationen.

Sociala varelser

En gemensam utgångspunkt för de flesta som intresserar sig för mötesplatser är det faktum att vi människor är sociala varelser. Hur vi organiserar möten med varandra har stor betydelse för vår gemenskap och trivsel, liksom känslan av delaktighet och tillit i samhället.

En del forskare, Robert Putnam och Pierre Bordieu är två av de mest kända, har diskuterat det ”sociala kapitalets” betydelse för hur vi socialiseras in i ett samhälle. Det sociala kapitalet växer genom möten – och minskar när vi isoleras från varandra.

En lokal matbutik eller en parkbänk kan i det avseendet betyda mer än man tror. Bibliotek, lokala kulturhus och studiecirklar är platser där fördjupade möten kan ske, relationer och band mellan människor utvecklas. Allt sådant bidrar till att stärka tilliten och toleransen i ett samhälle. Det sociala kapitalet ökar.

Bristvara i landsorten

Charlotta Mellander, professor vid Handelshögskolan i Jönköping, har i sin forskning intresserat sig för mötesplatser, och då särskilt skillnader mellan stad och land.

– Bristen på mötesplatser är särskilt stor i mindre kommuner som kanske inte längre växer och där stadskärnan påverkas negativt av utvecklingen, säger hon.

Charlotta Mellander menar att beslutsfattare på dessa orter borde fundera över hur attraktiviteten kan öka, särskilt för de yngre. Annars finns risken att ännu fler flyttar därifrån. Hon brukar ibland själv tänka: ”Vad skulle jag göra här en onsdagskväll efter klockan sex om jag var 15 år och inte spelade fotboll?” Det händer att hon föreslår politiker att samtala med ungdomar om deras förväntningar. Svaret från politikerna är ofta att ”ungdomar inte vill engagera sig politiskt”.

– Då måste ni hitta andra sätt att involvera dem, brukar jag säga. Ungdomars behov ser annorlunda ut i dag än för en generation sedan och ni måste fråga dem.

Charlotta Mellander menar att studieförbunden har stor betydelse särskilt i mindre kommuner, där bristen på offentliga mötesplatser är mer påtaglig.

– Studieförbundens verksamhet är överrepresenterad på mindre orter, och det är egentligen inte så konstigt.

Charlotta Mellander har även deltagit i ett forskningsprojekt om studieförbundens och folkhögskolornas närvaro i städernas marginaliserade stadsdelar. Även här finns brist på offentliga mötesplatser. Studieförbunden kan göra skillnad – och gör det också på många håll. I rapporten Folkbildning i marginaliserade stadsdelar framhålls:

”Genom folkbildningens verksamheter skapas ett livligare offentligt liv i stadsdelarna, med större tillgång till vardags- och fritidsaktiviteter för invånare och besökare. I synnerhet bidrar folkbildningen till att etablera mötesplatser.”

Att offentliga mötesplatser behövs råder det alltså knappast något tvivel om. Att de sällan uppstår av sig själva är lika uppenbart.

• Folkbildning i marginaliserade stadsdelar (Folkbildningsrådet, 2019)

• Den amerikanska storstadens liv och förfall av Jade Jacobs. (Diadalos, 2004)

MÖTESPLATSANALYS

Ingen mötesplats är den andra lik. Tänk dig en mötesplats – i verkligheten eller fantasin – och ställ dig några frågor. Motsatsparen här intill ska inte ses som ”antingen eller”. Inte heller att något är ”bäst” eller ”sämst”. Men dina svar säger en del om mötesplatsen – vad som kan hända där och vilka som kan komma dit.

ÖPPEN – SLUTEN

En öppen mötesplats karaktäriseras av att det är fritt fram för alla att besöka den. Caféer och köpcentrum, men även bibliotek, kulturhus och träffpunkter, exempelvis för äldre, räknas hit. Du behöver inte anmäla dig i förväg utan kan komma och gå som du vill. Öppna mötesplatser kan uppstå spontant, till exempel när ungdomar samlas på en allmän plats.

Till en sluten mötesplats kan du sällan spontant titta förbi. Föreningslokalen med lås och larm är visserligen också en mötesplats, men mer sluten. Ofta krävs anmälan i förväg eller kanske medlemskap för att komma dit.

FRI – STYRD

Präglas mötesplatsen av frihet och spontanitet – eller av styrda, organiserade aktiviteter? Frågan har länge diskuterats på fritidsgårdar. Ska gården vara ett kravlöst ställe där man ”bara” kan hänga eller ska verksamheten struktureras och planeras? Det ena behöver självklart inte utesluta det andra. På kulturhuset Klossen (se sidan 7) finns både möjligheten att hänga i caféet eller delta i aktiviteter. Termen tredje rummetanvänds ibland på mötesplatser som kombinerar det fria och det styrda.

Mycket i folkbildningen sker i gränslandet mellan det fria och styrda. Varje studiecirkel ska ha en studieplan, ingen kan ändå på förhand veta vad som kommer att hända i cirkeln. Frihet och styrning i en oförutsägbar mix, kanske man kan säga.

HETEROGENA – HOMOGENA

Vi ska ”erbjuda mötesplatser och sammanhang där olikheter kan samspela”. Så står det i Studiefrämjandets strategiska mål. Ambitionen är knappast unikt. Den segregerade stadsdelen, skolan och föreningen skapar klyftor och murar. Detta ska motverkas, är tanken.

Men att få till möten mellan olikheter är sällan enkelt. Ofta vill vi hänga med dem som liknar oss själva eller har samma intresse, vare sig vi gillar golf eller hiphop. Samtidigt vittnar många om att det just är i möten med det ”olika” och ”annorlunda” som de växt och fått nya perspektiv på livet.

För den som vill skapa en mötesplats ”där olikheter kan samspela” är det värt att fundera över vad som krävs, både av platsen och innehållet i verksamheten. Insikten att möten mellan olikheter sällan sker av sig själv i vårt segregerade samhälle, är nog en bra utgångspunkt.

EXKLUDERANDE – INKLUDERANDE

Vem är utestängd och vem är välkommen? Även om en mötesplats sägs vara ”öppen för alla” kan det finnas hinder. Du har inte råd att spela hockey eller är för ung för att komma in på krogen. Den plats du vill besöka är inte anpassad till din funktionsvariation.

Exkludering kan också handla om mötesplatsens ”kultur”. Den senaste tidens debatt om biblioteken är ett exempel. Det finns regler, skrivna eller oskrivna, om hur man ska bete sig på ett bibliotek. När de utmanas, och biblioteket förvandlas till en social samlingsplats, då reagerar vissa med bestörtning, medan andra jublar. Så är diskussionen igång.

Vad kännetecknar då en inkluderande mötesplats? Förutom rent fysiska förutsättningar handlar det nog ofta om – ibland subtila – förhållningssätt hos dem som redan befolkar platsen. Känner du dig sedd och välkomnad eller ifrågasatt och misstänkliggjord? Hur du tas emot kan göra stor skillnad!

MIN BÄSTA MÖTESPLATS

Vilken är din bästa mötesplats? Vi frågade tre medarbetare på Studiefrämjandet Uppsala Västmanland.

PERNILLA ANDERSSON, 43, Uppsala. Arbetar med kultur.

Oj, det finns många mötesplatser som jag gillar. Rent spontant tänker jag på dansstudion där jag varit cirkelledare i många år. Där träffar du barn, ungdomar och föräldrar. Dans är det gemensamma intresset men mötena kan handla om allt möjligt.

AFFE KIHLBERG30, Uppsala. Verksamhetsutvecklare, arbetar med etniska föreningar.

Replokalen är väl min bästa mötesplats. Där träffas man och snackar skit om allt möjligt. I jobbet är det nog ingen speciell plats, utan mer där det sker verksamhet. Där människor finns!

SOFIA GUSTAFSSON,35, Västerås. Verksamhetsutvecklare.

Jag gillar avslappnade mötesplatser. Att träffas för en lunch eller en fika. Alla möten blir enklare över en kopp kaffe. Var man är spelar egentligen mindre roll. Då är tiden viktigare, att verkligen ge sig tid för att mötas.

Läs om Studiefrämjandets föreningsverksamhet.

Ur Cirkeln nr 3 2019.

  • Text: Thomas Östlund
  • Senast ändrad: 7 september 2020